Idag är det ett år sedan jag första gången ställde frågan ”Hur länge överlever ett Happy Meal?” – och fortfarande vet jag inte svaret. Mitt Happy Meal lever fortfarande utan några större problem. Pommesen är stenhård. Verkligen stenhård. Men fortfarande fullt ätbar. Jag vet, eftersom jag provsmakade idag. Den var inte särskilt god, den hade en svag men tydlig smak av härsken olja. Coca-Colan lämnade redan på natten mellan dag 2 och dag 3 sin mugg, och dag 18 hade den i stort sett avdunstat.

Morötterna är döda och förmodligen ruttna. Först misstänkte jag att påsen var laddad med någon form av gas, eftersom de inte förrän dag 19 började få mörka fläckar och något vitt, kanske mögelliknande, på sig. Men jag fick svar från McDonald’s att det faktiskt bara är vanlig luft i morotspåsen. Den största skillnaden, som man kanske inte lägger märke till direkt, är den i stort sett totala avsaknaden av lukt. Det luktar verkligen nästan ingenting. Det luktar varken hamburgare, frityrolja eller äckligt. Bara ingenting.

Hur som helst har det alltså nu gått ett år sedan jag, inspirerad av Joann Bruso, köpte mitt Happy Meal på McDonald’s Jägersro i Malmö den 22 mars i fjol. Jag hade ju läst om Joanns experiment i både svenska och utländska media, och diskuterat det faktum att hennes Happy Meal fyllde ett år utan några synbarliga krämpor var rätt äckligt. Flera i min omgivning sade att det aldrig skulle kunna hända med ett svenskt Happy Meal, och vips var mitt experiment påbörjat.

Sedan dessa har jag diskuterat Happy Meal och hamburgare med massor av människor. On- och offline. Kristin Nord skrev tidigt en bra artikel i Sydsvenskan, med den fyndiga rubriken ”Mealet som inte multnar”. Jag har också under året hittat andra experiment med hamburgare. De flesta ganska nya, men den äldsta är inköpt 1996 – och lever än!

  • Karen Hanrahan har alltså den äldsta nu levande hamburgare jag hittat, inköpt 1996. Hon har också en nyare, från 2008.
  • Carrie McLaren gjorde ett kort, men intressant, experiment 2005 med en McDonald’s hamburgare och en burgare från en lokal diner. Efter en vecka är det rejäl skillnad!
  • Sally Davies, fotograf i New York, startade sitt experiment 10 april 2010.
  • Ett kinesiskt experiment 2010 visar att luftfuktigheten i lokalen har stor betydelse, efter 20 dagar är hamburgaren från McDonald’s helt rutten och övertäckt av mögel
  • Christian Henning från Oklahoma City köpte sitt Happy Meal i början av maj 2010 och det visar fortfarande inga tecken på förstörelse
  • Från Super Size Me finns det ett intressant klipp där man ser hur flera olikaprodukter från McDonald’s ser ut efter tio veckor. Bara pommesen har överlevt, allt annat ser vidrigt ut.

De flesta experiment verkar visa ungefär samma resultat. Hamburgare (och pommes frites) från McDonald’s är levnadsglada rackare, som inte dör i första taget. Den vetenskapliga förklaringen är att i torr miljö, som det är i rummet på vårt kontor där mitt Happy Meal står, finns inte förutsättningar för att mat ska ruttna och/eller mögla. Det låter logiskt, men jag kan ändå inte låta bli att undra. Flera av experimenten jag länkar till har matvaror från andra inköpsställen som förvaras i samma miljö, och faktum är att man faktiskt ser en klar skillnad på hur den maten åldras jämför med mat från McDonald’s.

När jag startade mitt experiment var målet att hålla på lika länge som Joann Bruso. Ett år. Men nu när året gått känner jag att det är lika bra att fortsätta. Kanske, kanske får vi en dag verkligen svaret på frågan: Hur länge överlever ett Happy Meal?”.

Följ mig på Twitter om du vill hålla dig uppdaterad om mitt Happy Meal!